Dyslexi i den högre utbildningen

Under två dagar har jag deltagit i ett symposium kring läsning i Uppsala, "The development of reading and spelling: assessment in context". En av föreläsningarna rapporterade om en pågående undersökning vid Umeå universitet, Mittuniversitetet och Högskolan i Gävle kring "Dyslexi och lärande i den högre utbildning" (Olofsson, Taube och Ahl). De prelimiära resultaten visade att studenter med dyslexiproblematik (medelålder 27 år) hade signifiknat större problem än kontrollgruppen på Ordkedjor, ett av de test jag har utvecklat en datoriserad version av i mitt projektarbete. Vid intervjuer framkom att de största problemen upplevde de dyslektiska studenterna att de hade med att de läste för långsamt och att det var svårt att hinna med att anteckna. Stavning vållade också bekymmer. Minst problem ansåg de sig ha med internet och datorhanterande. Datorbaserade lexikon kom väl till användning. En intressant jämförelse forskarna gjorde utifrån studiebesök i Storbrittanien var att där informerade man på universiteten om stöd och hjälp till dyslektiker på väl synliga platser medan sådan information och hjälp på svenska universitet lever i en undanskymd tillvaro. Jag hoppas därför på en policy- och attitydförändring i bemötande av dyslektiker inom svensk högskola, då kanske genomströmningen på våra högskolor blir högre.

Projektarbete inom läs-skriv

Mitt projektarbete blev att undersöka hur IKT-verktyg i två lärplattformar, Cambro och Bilda, skulle kunna komma till användning i en nätbaserad distanskurs i läs- och skriv för vuxna.

Sammanfattningsvis bedömer jag att det finns möjligheter att utveckla en sådan datoriserad kurs i självdiagnostisering och lästräning. Men ett besvärande hinder återstår att lösa! Plattformarna saknar möjlighet till individuell tidtagning och lästider behöver man ha koll på i diagnostisering av läsflyt. Ett dåligt läsflyt drabbar nämligen läsförståelsen. I dagsläget kan endast maxtider ställas in såvida man inte låter testtagarna själva "klocka" sin tid och det anser jag vara en inte acceptabel nödlösning. Efter en titt in i diagnosernas html-koder tror jag detta kan lösas för den som kan lite html-programmering. Utdrag från Sakai-koderna i mina fyra framtagna läsdiagnoser visar t.ex. att duration-variabeln finns med.

Mitt beslut blir tills vidare avvakta med att försöka realisera mitt förslag, men jag kommer att hålla öron och ögon öppna inför vad som händer inom lärplattformar framöver. Jag tror nämligen att behovet och intresset är stort att på egen hand kunna få reda på sin status i lästeknik och att vid behov kunna träna upp denna på tid och plats som passar en själv. Dessutom kan man med lärplattformarnas verktyg skapa gemensamma platser för erfarenhetsutbyte kring läs- och skrivproblem, vilket ligger i fas med web 2.0 intentionerna att samla, dela med sig och samarbeta kring ett ämne/intresseområde över Internet.

Semantisk karta via bubbl_us

Tack för tipset på bubbl_us. Prövade att använda det på en semantisk karta, ett sätt att träna ordförståelse och skiss inför uppsatsskrivning. Metoden finns beskriven i Lära och Lära, ett norskt material utgivet av Stiftelsen Dysleksiforsking i Stavanger (Santa & Engen, 1996). I exemplet börjar man med att lägga upp ett namn/ett ord, i detta exempel den blå rutan med Thomas Edison. Sedan ska eleven själv komma på vilken kategori av personer han tillhör, alltså Uppfinnare, den gröna rutan. Därefter ska eleven ge exempel på vad han uppfunnit, de blå rutorna, och ange egenskaper hos personen, de röda rutorna. Metoden fungerar från lågstadiet och uppåt. Istället för Thomas Edison kan man sätta in ett djur, ett land, en författare, ett statsskick, ett matematiskt begrepp etc. Svårighetsgraden i denna styrda mindmapping beror på vad man sätter i startrutan. Pröva gärna! Jag har har mycket goda erfarenheter av metoden på papper, men nu har jag också en datorvariant att testa.

Nyutkommen avhandling om datorspel i lärandet

På Skolportens hemsida, avdelning Forskning & Utveckling, finns länk till en nyutkommen avhandling, http://www.skolporten.com/art.aspx?id=CYAAZ. Avhandlingen, Simulated "real" worlds: Actions mediated throug computer gams play in science education, är gjord av Elisabeth M. Nilsson vid Malmö högskola och rapporterar om tre empiriska datorspelsstudier i undervisningen i naturvetenskap med 89 högstadieelever. Eleverna har spelat Agent O, som är ett GPS-baserat augmented reality-spel samt det kommersiella stadssimuleringsspelet SimCity 4. Nilsson kom fram till att datorspel kan stötta lärandet i naturvetenskap men för att de pedagogiskt tänkta målen ska uppnås behövs lärares vägledning och instruktioner. Nilsson hänvisar till att också annan forskning lyft fram att läraren spelar en signifikanta roll i datorspelande undervisning, men att ett flertal studier rapporterat att det sällan sker. Nilsson avslutar det engelska abstraktet med: "They did not relate to occurrences outside the game world, unless they were specifically instructed to do so. Conclusions further indicate that instruction is a crucial factor, to benefit from potentials of computer game play in educational settings".

Detta påvisar att lärarfortbildning i IKT behövs för att datorspel i undervisningen ska bli ett pedagogiskt värdefullt verktyg till kunskapsinhämtande och utveckling av elevers förmåga att reflektera och tolka fakta (egen kommentar).

På Skolportens hemsida finns också en intervju med Elisabeth M. Nilsson, http://www.skolporten.com/art.aspx?id=CYAAt