Under två dagar har jag deltagit i ett symposium kring läsning i Uppsala, "The development of reading and spelling: assessment in context". En av föreläsningarna rapporterade om en pågående undersökning vid Umeå universitet, Mittuniversitetet och Högskolan i Gävle kring "Dyslexi och lärande i den högre utbildning" (Olofsson, Taube och Ahl). De prelimiära resultaten visade att studenter med dyslexiproblematik (medelålder 27 år) hade signifiknat större problem än kontrollgruppen på Ordkedjor, ett av de test jag har utvecklat en datoriserad version av i mitt projektarbete. Vid intervjuer framkom att de största problemen upplevde de dyslektiska studenterna att de hade med att de läste för långsamt och att det var svårt att hinna med att anteckna. Stavning vållade också bekymmer. Minst problem ansåg de sig ha med internet och datorhanterande. Datorbaserade lexikon kom väl till användning. En intressant jämförelse forskarna gjorde utifrån studiebesök i Storbrittanien var att där informerade man på universiteten om stöd och hjälp till dyslektiker på väl synliga platser medan sådan information och hjälp på svenska universitet lever i en undanskymd tillvaro. Jag hoppas därför på en policy- och attitydförändring i bemötande av dyslektiker inom svensk högskola, då kanske genomströmningen på våra högskolor blir högre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar