Min hemkommun, Östersund, är ett talande exempel på hur dyrt det kan bli både ekonomiskt och kunskapsmässigt när en politiker fått ha skolan som karriärsstege eller övningsfält för provskjutning av flummigheter, en liknelse använd av Peter Englund, författare, historiker samt ständig sekreterare i Svenska akademin. I Östersund påtvingade ledande skolpolitiker sexårsstart samt åldersintegrering trots protester från både lärare, rektorer och föräldrar. Det var först efter bakläxa från skolinspektionen att skollag och läroplaner måste följas som skolansvariga vek ner sig. Men då hade fjorton år hunnit passera och östersundselevernas kunskaper hade rasat mer än riksgenomsnittet trots att majoriteten av östersundseleverna blivit tvungna att gå om ett år på lågstadiet. Den kommunala grundskolan i Östersund blev alltså tioårig och den konsekvensen hade självfallet inte skolpolitikern, numera ledande landstingspolitiker och regionråd, räknat med. Hans kalkyl var att ett förskoleår skulle sparas in.
För att inte missförstås vill jag deklarera att jag inte är emot en tioårig grundskola med obligatorisk förskoleklass för sexåringar. Men då ska där ingen formaliserad vuxenstyrd undervisning ske. En för tidigt insatt sådan har flera utvecklingspsykologer varnat för, eftersom en undervisning som går ”över barnens huvud” riskerar att kväva deras motivation och nyfikenhet och därmed vara skadlig för både deras kognitiva och emotionella utveckling. Förskolebarn ska ges tid att mogna i sin egen takt i strukturerade barncentrerade lekfulla inlärningsmiljöer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar