"Learning by doing"

Den här IKT-kursen har verkligen varit "Learning by doing" och de påtvingade praktiska inslagen har varit välbehövliga för mig. Måhända kursen varit lite lättare för mig med lite mindre länkande. Emellanåt fann jag mig översköljd av information och hade svårt att prioritera och sovra. Men med lite mer IKT-inblick och vana med inlärningssättet gick det smidigare.

Att som akademiker med nära till pension börja undersöka lärplattformar tycker jag var modigt gjort av mig. Några egna karriärtankar ligger självklart inte bakom mitt studiebeslut. Jag var helt enkelt nyfiken om nya inlärningsvägar fanns tillgängliga för vuxna med läs- och skrivsvårigheter. Att det blev inom IKT beror absolut inte på tekniskt intresse och kunnande. Men mina mer än två decenniers erfarenheter från datorstödd specialundervisning i grund- och gymnasieskolen har enbart varit positiva, TROTS att det tagit mig åtskilligt med både tid och kraft att ständigt vara nödgad att sätta mig in i nya tekniska landvinningar.

Det är också många speciallärare som jag genom åren lotsat in i datorvärlden och jag har inte varit med om att någon backat ut, TVÄRTOM! Speciallärare anammar gärna den nya tekniken om man går varsamt fram och erbjuder relevanta och konkreta uppgifter där de ser möjligheterna att kunna integrera den egna pedagogiken i ny teknik.

En liten fundering jag har är: Hur stor genomströmning har dessa distanskurser? Aktuell statistik är inte upplyftande vad det gäller genomströmning på universitet och högskolor, men jag har inte sett någon statistik på rena distanskurser som denna i jämförelse med campuskurser. Det vore det intressant att veta?